”Det var ju bara på skämt”
I nian har klassen grupparbete i SO. Läraren delar in grupperna och det blir ganska tyst i klassrummet. Några ser nöjda ut, andra mindre.
När Emma hamnar i grupp med tre killar säger en av dem, Anton, högt:
“Jaha… det här kommer ju gå jättebra.”
Han säger det med en suck och ett snett leende. Några i klassen skrattar lite.
Emma säger inget. Hon sätter sig ner och tar fram sina papper.
Anton lutar sig bakåt i stolen, kollar mobilen och säger:
“Äh, du kan säkert skriva. Jag är ändå kass på sånt här.”
Under arbetet:
- svarar Anton kort när Emma ställer frågor
- himlar med ögonen när hon föreslår något
- skämtar om att arbetet ändå inte spelar någon roll
När läraren kommer förbi ändrar Anton ton direkt:
“Ja, vi jobbar på jättebra.”
Efter lektionen säger Anton till sina kompisar:“Fattar inte varför hon blev så sur. Jag sa ju inget dumt.”
Emma går därifrån med känslan av att vara i vägen, trots att ingen egentligen sagt något rakt ut.
Klicka för att läsa diskussionsfrågorna
Diskussionsfrågor
- Vad är attityd?
- Hur märks Antons attityd, även när han inte säger något elakt rakt ut?
- Kan kroppsspråk, tonfall och suckar vara lika starka som ord?
Om ansvar
- Är Anton ansvarig för hur Emma känner sig, trots att han “bara skämtar”?
- Varför är det lätt att gömma sig bakom humor eller ironi?
- Vad hade Anton kunnat göra annorlunda – utan att bli “övertrevlig”?
Om påverkan
- Hur kan en persons attityd påverka hela gruppen?
- Hur påverkas motivation, mod och självkänsla av negativ attityd?
- Har du sett eller upplevt liknande situationer?
Om mod och val
- Vad hade varit ett modigt val för någon i gruppen?
- Hur hade situationen förändrats om någon sagt:
“Kan vi bara vara schyssta och köra?” - Hur hade du själv velat bli bemött i Emmas situation?
Fördjupning – koppla till värderingar
Hur vill du själv bli uppfattad – även när du är trött, uttråkad eller irriterad?
Vad säger Antons attityd om respekt?
Är det möjligt att vara “snäll” i ord men respektlös i attityd?
Senaste artiklar:
