Dilemma: Helgen ensam

Du och din partner ska på en begravning i en annan stad, hela helgen. Det är en nära släkting och det är självklart att ni måste åka. Din 16-åring vill inte följa med, säger att det känns konstigt att vara där när hen knappt kände personen, och att det ändå bara blir att sitta overksam.

Din tonåring föreslår att stanna hemma ensam. Hen har gjort det någon enskild kväll tidigare utan problem, men aldrig en hel helg. Argumenten är vettiga: kan sköta sig själv, har mat i frysen, ska plugga inför prov på måndag, vill träna och bara ta det lugnt.

Du vet att din tonåring är ansvarsfull i många avseenden, men också att kompisar har frågat vad som händer i helgen. Du hörde det i ett telefonsamtal som avslutades snabbt när du kom in i rummet. Din tonåring har aldrig haft fest hemma, men har varit på fester hos andra där det gått överstyr, där föräldrar kommit hem till förstörda hem.

Om du säger nej och tvingar med din tonåring skapar du troligtvis en sur och motvillig närvaro på begravningen, någon som sitter demonstrativt utanför och förpestar stämningen. Din tonåring känner sig troligen behandlad som ett litet barn och förtroendet skadas. Samtidigt vet du att hen är trygg och under uppsikt.

Om du säger ja visar du tillit och respekt för din tonårings mognad. Men du vet också att tillfället är där. Tomt hus, hela helgen, föräldrar långt bort. Trycket från kompisar kan bli enormt. Även om din tonåring inte planerar något kan situationer uppstå, någon som dyker upp, någon som ringer och frågar, en snöboll som rullar iväg.

Du kan försöka arrangera uppsikt, fråga grannar eller släktingar att titta till, men det känns både kontrollerande och förödmjukande för en 16-åring. Du kan installera kameror eller be om regelbundna incheckningar, men det bygger egentligen på misstro snarare än tillit.

Hur vet du när ditt barn verkligen är moget nog för det här ansvaret, och när övervärderar du deras förmåga för att det är bekvämt? Är det att lita på sitt barn att lämna dem i en situation där frestelsen är så stor, eller är det att sätta upp dem för att misslyckas? Och om något går fel, om huset fylls med folk du inte godkänt, äger du då en del av ansvaret för att du gjorde det möjligt?